Magnesium är en mineral som förekommer i alla koppens processer som använder energi. Mest energi går åt i muskelrörelser och nervimpulser vilket ger magnesiumet en mycket central funktion i kroppen och påverkar samtliga celler.

Magnesiumbrist vanligt

Magnesiumbrist är dock den näst vanligaste näringsbristen i västvärlden. Många människors dagliga intag av magnesium är så lågt som 100-150 mg, vilket är långt ifrån de rekommenderade nivåerna 300-400 mg.

Tidiga tecken på magnesiumbrist är vadkramp och ryckningar i ögonlocket. Långvarig magnesiumbrist slår hårdast mot våra mest energikonsumerande organ som hjärta och hjärna. På sikt kan det leda till hjärtarytmi, försämrad inlärningsförmåga, diabetes typ två och plötslig hjärtdöd.

Flera orsaker bakom

Vormann menar att magnesiumbristen delvis är sprungen ur ett nytt industriellt jordbruk där livsmedlets naturliga magnesium går förlorat. Men även överanvändning av läkemedel är en av orsakerna:

- Kunskapen om att antibiotika, läkemedel mot högt blodtryck och magsyra, gör att njuren snabbare tömmer kroppens magnesiumförråd. Läkare idag är generellt dåliga på att informera sina patienter om det, säger Vormann

Oxid en fallgrop för patienten

Vormann menar dessutom att många läkare inte tydligt nog  avråder patienten från de billigare, oxid-baserade magnesiumtillskotten:

- Om man tar magnesiumtillskott från oxider måste gastrisk syra till i kroppen för att frigöra magnesiumet. Många äldre har nedsatt produktion av gastrisk syra vilket gör att effekten för oxidpreparat ofta uteblir.

Organisaka tillskott i form av citratbaserat granulat är då ett bättre alternativ då dessa enligt Vormann har överlägset bättre förmåga att ta sig hela vägen ut i systemcirkulationen:

- Citratet påminner kroppen om kända ämnen och gör att magnesiumet tas upp direkt. Rekommendationen på  300-400 mg gäller tillskott med ett högt upptag. Om kosttillskottets kvalitet är låg är dessa doser alldeles för låga.

Medvetandet ökar

Även om kunnandet kring magnesiumets betydelse för mänskligt välbefinnande, sakta men säkert ökar i samhället, återstår ett stort arbeta med att lyfta frågans anseende i den svenska sjukvården.

Vägen dit är lång, men tack vare forskare som Jürgen Vormann ställer sig ständigt fler i leden för de som menar att den snabbaste lösningen inte alltid är den billigaste, i alla fall inte mätt i mänskligt lidande och kostnader för samhället.